Näthoror är vi allihopa
Här kommer ett litet axplock av vad helgens nyheter har haft att erbjuda.
Retade krokodil, blev uppäten – Ja, vad ska man säga? Är huvudet dumt får kroppen lida. Jag vill här även påminna om kvinnan som spelade någon sorts lokal variant av ukulele för björnen Brundo i Zagreb. Kan folk inte lära sig av andras misstag?
Jag betalar gärna 75% i skatt – Det gör inte jag, men inte på grund av själva procenten utan för att en massa skattepengar går till saker jag inte utnyttjar och som jag inte är ansvarig för. Jag skulle gladeligen betala mina dryga 50% i skatt om jag åtminstone kunde styra var en del av pengarna gick. Då skulle jag genast plockat bort mitt bidrag till att hålla fotbollshuliganer med poliser att slå på och istället bidragit till kulturen. Jan ska förresten ha heder för att han donerade den där Zornmålningen till Zornmuseet.
Lekstuga för 400 000 – Inte då! Bara för att något händer på nätet är det inte trams. Jag tycker att det är mycket bra att Svenska institutet testar något nytt. Det ska bli spännande att se vad det ger. Och att hålla på att gnälla över att man knappt hittar den svenska ambassaden är ju löjligt. Den är ju inte invigd än! Dessutom bör man betänka att 400 000 i sammanhanget inte är speciellt dyrt. En futtig helsidesannons i DN kostar mer än 100 000, så det här är inte så tokigt. Om jag kunde styra vart mina skattepengar skulle gå, skulle jag gladeligen pytsa in en slant i den svenska ambassaden i Second Life.
Det som förr var privat hittas nu snabbt på nätet – Ja och nej. Det man hittar på nätet är nödvändigtvis inte en helt korrekt bild av verkligheten. Precis som man till viss del är olika personer beroende på vem man pratar med, så är man en viss person på nätet. Hur lika den personen är ens verkliga jag kan variera. En sak är dock säker, de som påstår att de bloggar utan att bry sig om om de får någon feedback ljuger. Om de inte bryr sig skulle de lika gärna kunna skriva en vanlig dagbok och slippa allt det tekniska strul en blogg alltid innebär. Kontentan är alltså att vi alla är näthoror, på gott och ont.
Nu ska jag göra en kopp kaffe, lägga pannan i djupa veck och brainstorma lite. Om vad? Den som väntar får se. 
Short URL: http://www.annatroberg.com/?p=96
Posted by Anna Troberg
on Apr 23 2007. Filed under Blandat.
You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0.
You can leave a response or trackback to this entry
Visst är det så att alla bloggare i en viss grad är näthoror och digitala exhibitionister. Hade man inte behovet att synas och höras, vilket för övrigt är något av människans mest djuriska och grundläggande drifter, så är livet i bloggosfären knappast något man börjar med.
Att man sen presenterar vad man än skriver om på ett sätt som väldigt sällan stämmer helt överens med den verkliga bilden av en själv är nog mer en regel än ett undantag.
Med andra ord lite verklighet, lite fiction och en gnutta fantasifull ironi.