Piratfrågor »

Jag har under några dagar följt efterspelet till Expressens halvtaffliga försök till porravslöjande om Hax. Jag delar den uppfattning som de flesta tycks ha, nämligen att Expressen försökte tjäna pengar på att revampa en gammal vardagshjältehistoria genom att trampa ner vardagshjälten i smutset i förhoppningen om att kunna tjäna en krona till på gammal skåpmat. Så långt är jag helt med. Det var därför jag skrev om det på Newsmill i går. I den mån det överhuvudtaget var ett skelett i garderoben, så gjorde Hax bot och bättring genom att få Serungs porrimperium på fall. Men jag måste ändå erkänna att jag ändå har en del betänkligheter kring efterspelet.

Expressen följde upp den första artikeln med att låta Mona Sahlin och Lars Ohly förfasa sig över det hela och Hax svarade med att förklara krig mot Expressen. Och någonstans här startade mina betänkligheter kring det hela. Det är inte svårt att se syftet bakom Expressens agerande. De vill sälja lösnummer. Jag förväntar mig inget annat av dem. Jag har däremot svårt att se poängen med Hax upptrappade krig. Jag förstår faktiskt inte syftet med det.

Jag förstår inte heller varför Christian Engström viftade bort det hela med att säga “Att spela in porr är en bransch som alla andra.” Ja, förvisso. Och jag lider sannerligen inte av någon moralpanik. Men precis som alla andra branscher så är porrbranschen mångfacetterad. En del porr produceras under helt okej omständigheter med folk som själva väljer att vara med och som uppenbarligen inte lider av det. Porrbranschen har dessvärre även en del betydligt mörkare sidor varav Serungs porrinmerium definitivt kan anses vara en. Så, även om Christian har rätt i sak, så är ett sådant uttalande så basalt oproblematiserande att det inte kan bli något annat än ett rött skynke för alla som förknipar hela porrbranschen med dess mörkare sidor. Det lämnar dessutom målet öppet för en massa kritik och det tar fokus från det vi faktiskt jobbar med.

Kort sagt, jag förstår inte varför vi överhuvudtaget ska befatta oss med just det här slaget. Det kommer inte att föra oss närmare en slutgiltig seger. Det är bara en onödig distraktion på vägen. Låt mig förklara varför genom att ställa ett par enkla frågor:

Kommer Expressen att förändra sitt sätt att arbeta på grund av Haxs krigsförklaring? Nej.

Ökar öppen konflikt med gammelmedia våra chanser att nå ut med vårt budskap till dem som inte läser våra bloggar varje dag? Nej.

Ökar krigsförklaringen våra chanser att bli betraktade som seriösa? Nej.

Ökar det intresset kring Haxs person? Ja. (Vilket i sig inte alls är något dumt, men om det sker på bekostnad av Piratpartiets trovärdighet, så har jag problem med det. Personliga vendettor i all ära, men jag gillar inte att indirekt bli indragen i andras personliga vendettor.)

Kommer diskussionen om den påstådda grabbigheten i Piratpartiet att få vatten på sin kvarn. Ja.

I krig måste man välja sina slag. Det här är ett fullkomligt onödigt slag, eftersom det inte finns något att vinna på det. Ja, förutom möjligen att få lite obligatoriskt ryggdunkande från den redan frälsta skaran, men är det verkligen därför vi jobbar med det här? Jag jobbar för att få folk att lyssna, inte för att få ryggdunkar.

Piratpartiet må ha kommit in i europaparlamentet och vi må känna oss som om vi står i fören på Titanic och ropar “I’m the king of the world!”. Men då är det kanske på sin plats att nämna vad som hände med Titanic. Världens mest osänkbara skepp sjönk som en sten.

Det här är en tid för att fira framgångarna och planera framtiden. En tid för eftertanke och omgruppering. Vi får inte låta framgången stiga oss åt huvudet och få oss att tro att vi är ofelbara och osårbara. Det är otroligt lätt att bara se hyllningarna från det egna lägret och skratta bort kritiken från motståndarsidan. Men rent krasst skulle man faktiskt kunna säga att framgången gjort oss mer sårbara än någonsin. Det är ingen hemlighet att media ofta bygger upp för att sedan slå ner.

Vi befinner oss i det trevliga uppbyggnadsskedet, men vi får aldrig glömma att vi faktiskt ligger med våra bleka, sårbara magar i vädret och vet inte om och när eller från vilket håll hugget kommer. Och tro mig, det kommer. Tidigare var vi inte intressanta nog att attackera. Nu är vi det. Därför är det viktigare än någonsin att vi hanterar angrepp på ett rationellt och professionellt sätt. Jag tycker att vi ofta brister där.

Expressens porrgrej om Hax är bara ett exempel. Det har förekommit fler, men jag hoppas att vi kan samla ihop oss, välja våra slag och lägga krutet där det faktiskt behövs. Och om Hax ska sköta mediekontakterna nere i Bryssel, så tycker jag att han ska ta till sig av det här inlägget annars befarar jag att vi kommer att segla in i vartenda isberg som kommer i vår väg.